Här kunde aposteln, fri från larmet och trängseln på de människomyllrande huvudgatorna, och tumultet från blandade diskussioner, höras utan avbrott; ty de ytliga, tanklösa samhällsklasserna brydde sig inte om, att slå följe med honom till den mest vördade platsen. Poeter, konstnärer och filosofer, atenarnas lärare och visa män var samlade omkring honom. De sade så här till honom: ”’Kan vi få veta vad det är för en ny lära du förkunnar? Det är underliga ting du låter oss höra. Nu vill vi veta vad det egentligen rör sig om.’” {Verserna 19-20.}