Aposteln stod stilla och fattad i denna stund med högtidligt ansvar, och litade på den gudomliga försäkran för en tidpunkt som just denna: ”den helige Ande skall i den stunden låta er veta vad ni skall säga.’” {Lukasevangeliet 12:12.} Hans hjärta tyngdes av hans viktiga budskap, och de ord, som föll från hans läppar, överbevisade åhörarna om, att han inte talade i gåtor: ”’Atenare, jag ser av allting att ni är mycket religiösa. När jag har gått omkring och sett era gudabilder, har jag nämligen också funnit ett altare med inskriften: Åt en okänd gud. Vad ni alltså tillber utan att känna, det predikar jag för er.” {Apostlagärningarna 17:22-23.} Med allt sitt förstånd och allmänvetande visste de ändå inte om den sanne Guden. Inskriptionen på deras altare visade själens starka längtan efter större ljus. De sträckte sig efter den Obegränsade.