Då Paulus sedan talade om de dödas uppståndelse, blev hans framställning avbruten. Några hånade den; andra lade hans ord åt sidan och sade: ”’Vi vill höra dig tala om detta en annan gång.’” {Vers 32.} Så här slutade apostelns arbete för atenarna; ty dessa klamrade sig förmätet fast vid sina avgudar, och vände sig bort från en sann och förnuftsmässig religions ljus. När ett folk är helt nöjda med sina bedrifter, går det ej att vänta sig särskilt mycket av dem. Högt utbildade, och stolta över sin lärdom och förfining, blev atenarna hela tiden mera fördärvade, och hyste ingen nämnvärd önskan om något bättre, än avgudadyrkans svårgripbara mysterier.