Han kände djup medömkan för denna stora metropols invånare, som trots sitt omfattande förstånd, var hängivna avgudadyrkare. Paulus lät sig inte bedras av den storhet och skönhet, som hans ögon vilade på, eller av den materiella visdom och filosofi, som mötte honom i detta stora lärdomscenter. Han insåg, att mänsklig konst hade gjort sitt yttersta, för att göra gudar av omoral och bibehålla lögnen levande, genom att ära deras hågkomst, som hade lagt ned hela sina liv på, att få folk till, att förneka Gud.