Den största Bristen
Nikodemus kom till Herren, i förväntan om, att föra en lång diskussion med Honom om punkter av mindre betydelse, men Jesus framlade blott sanningens grundläggande principer, och visade Nikodemus, att hans första behov var hjärtats ödmjukelse, en lärvillig anda, ett nytt hjärta; så i fall han ville komma in i Guds rike, måste han bli född igen. Nog finns det personer i ansvarsställningar inom Sabbatsskolan, som skulle bli retade och förargade, i fall jag skulle vittna för dem om, att fastän de är ledare i Israel, behöver de födas på nytt? Nikodemus blev förvånad över, att Kristus talade till honom på det sätt, som Han gjorde, genom att inte ta hänsyn till hans ställning som ledare i Israel, och han var oförberedd på, att ta emot sanningen, varpå han svarade Kristus med ord fulla av ironi. »Nikodemus sade: ’Hur kan en människa födas när hon är gammal? Inte kan hon väl komma in i modelivet och födas en gång till?’« {Johannesevangeliet 3:4.} Han bevisade faktumet, som så många gör, när den smärtande sanningen rammar samvetet, att en naturlig människa inte tar emot tingen från Guds Ande. Det finns inget i henne, som reagerar på andliga ting; ty andliga ting måste tydas på ett andligt sätt. Men fastän Nikodemus inte fattade Hans ord, (66) blev Jesus inte otålig eller avskräckt, utan försökte, att förklara Sig än bättre. Med högtidlig och lugn värdighet, upprepade Jesus Sina ord på ett sätt, som skulle överbevisa honom om Hans gudomliga sanning: »Sannerligen, sannerligen säger jag dig: Om inte en människa blir född av vatten och Ande, kan hon inte komma in i Guds rike. Det som är fött av Ande är ande. Förundra dig inte över att jag sade dig, att ni måste födas på nytt.« {Vers 5-7, Reformations-Bibeln.}