Då Jesus talade till folket, häpnade de över Hans lära; för Han undervisade dem som en med auktoritet och inte som de skriftlärde. De skriftlärde hade ansträngt sig, för att befästa sina teorier, och de måste kämpa, för att försvara dem, och behålla sitt inflytande över folkets tänkande, genom ändlösa upprepningar av fabler och barnsliga traditioner. De mest upphöjda förebilder inom den allmänna undervisningen bestod huvudsakligen i genomgången av meningslösa ceremoniers hjärtlösa rundgång, och i betydelselösa uttalandens återgivande. Jesu lära inskärpte de betydelsefullaste tankar och de ädlaste sanningar på det lättfattligaste och enklast sätt, och: »Den stora folkskaran lyssnade gärna på honom.« {Markusevangeliet 12:37.} Det är det slags undervisning, som borde ges i våra Sabbatsskolor. Ljus, himmelens ljus, måste återspeglas från Jesus, den vidunderlige Läraren, och barnens och de ungas själar måste upplysas med gudomlig härlighet från Hans karaktär och kärlek. På så vis går det, att leda barnen i vidunderlig enkelhet till »Guds lamm, som tar bort världens synd.« {Johannesevangeliet 1:29.} - Testimonies on Sabbath-School Work, sidorna 39-40.