"Få inser betydelsen av att ständigt sträva efter att övervinna. De minskar sin flit och följden blir att de blir själviska och självsvåldiga. Andlig vaksamhet anses inte nödvändig. Mänsklig iver och ansträngning blir inte en del av det kristna livet...Som Guds trogna budbärare måste vi ständigt be till Honom för att bevaras genom Hans kraft. Om vi avviker en millimeter från plikten svävar vi i fara att komma in på syndens bana som kommer att sluta med fördärv. Det finns hopp för var och en av oss, men bara på ett sätt, och det är genom att förena oss med Kristus, och använda all energi för att uppnå Hans karaktärs fullkomning." (5T, s 540).