"Aposteln Paulus uppmanar de kristna att inte rätta sig efter världen, utan förvandlas genom sinnets förnyelse, `så att ni kan pröva, vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt´ (Romarna 12:2). Men många som bekänner sig vara Guds barn har inga samvetsbetänkligheter mot att rätta sig efter världens vanor genom att bära smycken av guld och pärlor samt dyrbara kläder. De som är för samvetsgranna för att ha på sig dessa saker betraktas som inskränkta, vidskepliga och till och med fanatiska. Men det är Gud som med vårt bästa för ögonen ger oss dessa instruktioner. De är föreskrifter från den Oändlige Visheten, och de som inte bryr sig om dem gör det med fara för sitt eget liv. De som klänger sig fast vid utsmyckningar som Guds Ord förbjuder omhuldar stolthet och fåfänglighet i sitt hjärta. De vill väcka uppmärksamhet. Deras kläder säger: Se på mig. Beundra mig. Den fåfänga som finns i människonaturen ökar på detta sätt ständigt genom eftergivenhet. När sinnet är inställt på att endast behaga Gud, försvinner alla onödiga yttre prydnader hos människan." (4T, s 644, 645).