`Men vid tiden för aftonoffret steg jag upp från min bedrövelse och rev sönder min livrock och min kåpa; Därefter föll jag ner på mina knän och räckte ut mina händer till Herren, min Gud, och sade: Min Gud, jag skäms och blygs för att upplyfta mitt ansikte till dig, min Gud, ty våra missgärningar har växt oss över huvudet, och vår skuld är stor ända upp till himlen.` (Esra 9:5, 6).