Gud har gett var och en av oss en egen identitet, som inte kan slås samman med andras. Emellertid kommer våra individuella personlighetsdrag att vara mycket mindre framträdande om vi verkligen tillhör Kristus och Hans vilja är vår. Våra liv bör helgas till andras bästa och deras lycka, som vår Frälsares liv blev. Vi bör glömma oss själva och alltid söka efter tillfällen till att visa tacksamhet för all den godhet som andra har visat mot oss. Vi bör använda alla möjligheter till att uppmuntra andra, mildra deras sorger och befria dem från deras bördor genom vänliga handlingar och små bevis på kärlek och omtanke. Denna form av vänlighet och uppmärksamhet som börjar i hemmet och efterhand sträcker sig utanför familjekretsen, utgör tillsammans livets summa av lycka. När dessa saker försummas, leder det till bitterhet och sorg. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 3, sidorna 539-540 (1875).