Maken är familjens huvud, liksom Kristus är församlingens huvud. Allt som hustrun gör för att minska hans inflytande och ta honom ner från den värdiga och ansvarsfyllda ställningen, misshagar Gud. Det är hustruns plikt att låta sina önskningar och sin vilja underordnas sin make. Båda borde underordna sig varandra, men Guds ord ger makens omdöme företräde. Det minskar inte hustruns värdighet, att underordna sig den man hon valt som sin ledare, rådgivare och beskyddare. Maken borde upprätthålla sin ställning i familjen med all ödmjukhet, men ändå beslutsamt. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 1, sidorna 307-308 (1862).