Jag kan inte på något sätt godkänna den tanken, att barnen måste känna att man ständigt misstror dem och inte kan handla som barn, utan låt lärarna gå tillsammans med barnen i deras förströelser, bli ett med dem och visa att de vill, att de skall ha det bra. Det kommer att ge barnen tillit. De kan styras genom kärlek, men inte genom att man följer dem i deras måltider och i deras nöjen med en sträng och obeveklig hårdhet. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidan 653 (1889).