Gud kunde ha sänt Sin Son till världen, för att fördöma världen. Men förunderliga nåd! Kristus kom, för att rädda, inte för att förstöra. Det hände aldrig, att apostlarna berörde detta ämne, utan att deras hjärtan flammade av inspirationen från Frälsarens unika kärlek. Aposteln Johannes saknar ord, att uttrycka sina känslor med. Han utropar: ”Se, vilken kärlek Fadern har skänkt oss: att vi får kallas Guds barn, och det är vi också. Världen känner oss inte, därför att den inte har lärt känna honom” (Första Johannesbrevet 3:1). Hur hett Fadern älskade oss, kan vi aldrig räkna ut. Det finns ingen måttstock att jämföra detta med. – Brev 27, 1901