”gifte sig och blev bortgifta, ända till den dag då Noa gick in i arken och floden kom och gjorde slut på dem alla” (vers 27). Vi ser samma scener utspela sig nu gällande giftermål. Unga, ja, även män och kvinnor, som borde vara kloka och ha urskiljning, agerar, som om de vore förhäxade på den här punkten. En satanisk makt tycks ta dem i besittning. De olämpligaste äktenskap ingås. Gud blir inte rådfrågad. Människors känslor, önskemål och lidelser river omkull varje hinder, till dess tärningen är kastad. Outsägligt elände blir följden av detta sakernas tillstånd, varvid Gud vanäras. Äktenskapslöftet tjänar som täckmantel för varje slags lustfylld vidrighet. Borde det inte inträffa en avgjord förändring härvidlag? – Brev 74, 1896. (Special Testimony to the Managers and Workers in our Institutions {Särskilt Vittnesbörd till Ledarna och Medarbetarna vid våra Institutioner} 1898, sidan 22.)