Personer som annars är känsliga och samvetsgranna, tillsluter sina öron för råd, de är döva för de vädjanden och enträgna böner som vänner, släktingar och Guds tjänare riktar till dem. En varning betraktas som en obehörig inblandning, och en vän som är trofast nog att göra en invändning, behandlas som en fiende. Så vill Satan ha det. Han tar själen till fånga och den blir som förtrollad och förblindad. Förnuftets tömmar, som tyglat lustan, faller, och lidelsen kommer att föra spiran, ända tills och då för sent, offret vaknar till ett liv av elände och träldom. Detta är inte inbillning, det är återgivande av fakta. Gud sanktionerar inte ett förbund som Han uttryckligen har förbjudit. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 365-366 (1885).