Vi bör ingående begrunda Skrifterna, varvid vi nyktert och ärligt tänker på det, som hör till vår eviga frälsning. Jesu gränslösa förbarmande och kärlek, offret gjort å våra vägnar, förtjänar den allvarligaste och mest ödesmättade reflektion. Vi bör koncentrera oss på vår käre Förlossare och Medlares sinnesart. Vi bör eftersträva förståelse av meningen med frälsningsplanen. Vi bör begrunda Hans uppdrag, som kom, för att frälsa Sitt folk från deras synder. Genom att ständigt grunna på det himmelska, kommer vår tro och kärlek att växa sig starkare. – The Review and Herald, den 12. juni, 1888,