Det finns tydlig undervisning i den här frågan. Syndabekännelse, oavsett om den är offentlig eller privat, bör komma från hjärtat och uttryckas av fri vilja. Den skall inte krävas av syndaren. Den skall inte göras på ett respektlöst och likgiltigt sätt eller pressas fram av dem, som inte har någon verklig känsla för syndens avskyvärda karaktär. Den bekännelse som är blandad med tårar och sorg och som väller fram ur själens innersta, finner vägen till den gränslöst medkännande Guden. Psalmisten säger: ”Herren är nära dem som har ett förkrossat hjärta och frälsar dem som har en bedrövad ande.” – Vittnesbörd för Församlingen, Band 5, sidorna 636-637 (1889).