Vi måste uppenbara en förnimmelse av en närvarande Frälsare, en trygg förtröstan på, att Jesus står vid rodret, och att Han tryggt kommer att föra det ädla fartyget in i hamnen. Det skall framstå klart för oss, att det är omöjligt för oss, att rädda den egna själen eller någon annans. Vi saknar all kraft, att utgjuta frälsning över dem, som håller på att gå under. Jesus, vår Förlossare, är Frälsaren. Vi är blott Hans redskap och är beroende varje ögonblick av Gud. Vi skall förstora Hans kraft inför Hans utvalda folk och inför världen, görande dem medvetna om den stora frälsning, som Han har tilldelat oss tack vare Sitt försoningsoffer och Sitt blod. – Brev 19a, 1892.