Jesus förstår Sig på Känslor av Förtvivlan – Tro och hopp vacklade i Kristi dödsångest därför att Gud hade undandragit Honom vissheten om Sitt bifall och gillande, vilket Kristus hitintills hade haft. Världens Återlösare litade på det vittnesbörd som tidigare hade styrkt Honom, att Hans Fader godtog Hans gärningar och hade behag till Hans arbete. I Sin dödsångest, när Han utgav Sitt dyrbara liv, måste Han i tro lita på Honom som det alltid hade varit Hans glädje att lyda. Han uppmuntras inte av klara, ljusa hoppets strålar. Allt är inneslutet i ett tryckande mörker. Mitt i detta mörker tömmer Återlösaren denna mystiska lidandets bägare ända till botten. Vägrad det ljusa hoppet och tillförsikten i triumfen, vilken kommer att vara Hans i framtiden, utropar Han med hög röst: ”Fader, i dina händer befaller jag min ande.” (Luk. 23:46.) Han känner till Faderns karaktär, som innefattar rättfärdighet, nåd och Hans stora kärlek och i underdånighet faller Han i Hans händer. Mitt i naturens häftiga skakningar hör de förvånade iakttagarna den döende Golgatamannens ord. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 210-211 (1869).