Vi har en god tilltro till vårt eget omdöme, men ändå önskar vi ha rådgivare, ”men där de rådvisa äro många, där går det väl”. (Ords. 11:14.) Vi önskar att vårt livs väg skall se förnuftig ut för dem som vi älskar, och vi önskar att söka deras råd, och att de skall vara lämpliga att ge det med ett klart förstånd. Men inte bryr vi oss om ert omdöme om ni är totalt uttröttade därför att krafterna har tagits från hjärnan, för att användas till att ta hand om den olämpliga mat som ni stoppat i er, eller då ni fått för mycket av lämplig mat. Skulle vi bry oss om sådana personers omdöme? Deras omdöme är fördunklat av olämpliga kostvanor. Därför påverkar ert levnadssätt oss alla. Det är omöjligt för er att ha en felaktig livsföring utan att andra får lida därav. – Vittnesbörd för Församlingen, Band 2, sidorna 356-357 (1870).