Det förekommer busksnår, gungflyn, liksom farliga skrevor i klipporna, och Herden vet, att om fåret befinner sig på någon av dessa platser, måste en vänlig hand lyfta det i säkerhet. När Han hittar det förlorade djuret, ger Han det inte en massa ovett. Han är bara glad över, att Han har funnit det vid liv. När Han uppfattar dess bräkande på avstånd, räds Han inga vanskligheter, för att rädda Sitt vilsna får. Med bestämd men likväl varsam hand särar Han på törnena, eller lyfter det ur dyn; Han lägger det försiktigt på axlarna och bär det åter till fållan. Den rene, syndfrie Förlossaren bär den, som är syndig, den orene. – Manuskript 17, 1895.