Jag har bekänt för Gud; Han har förlåtit min Synd – Det är inte aktningsvärt, att tala om vår svaghet och besvikelse. Måtte var och en säga: ”Det smärtar mig, att jag ger efter för frestelse, att mina böner är så svaga, min tro så vek. Jag har inget att skylla på, för att jag är så förkrympt i mitt kristna liv. Dock söker jag att uppnå karaktärens fulländning i Kristus. Jag har syndat, ändå älskar jag Jesus. Jag har fallit många gånger, likväl har Han räckt ut handen, för att rädda mig. Jag har berättat för Honom om alla mina misstag. Med skam och sorg har jag bekänt, att jag har vanhedrat Honom. Jag har blickat på korset och har sagt: Allt detta led Han för mig. Den Helige Ande har visat mig min otacksamhet, min synd i, att öppet skämma ut Kristus. Han, som inte vet av någon synd, har förlåtit min synd. Han kallar mig till ett högre, ädlare liv, och jag sträcker mig efter det, som hägrar i fjärran.” – Manuskript 161, 1897.