Många, som älskar Gud och försöker, att hedra Honom, fruktar att de inte har någon rätt, att åberopa Hans rika löften. De uppehåller sig vid sina smärtsamma kval och mörkret, som omger deras vandrings stig, och härigenom förlorar de ur sikte kärleken, som Jesus Kristus har öst över dem. De blir blinda för den väldiga förlossning, som har säkrats åt dem till oändlig kostnad. Många håller sig på avstånd, som om de vore rädda för, att ens vidröra kanten på Kristi klädnad, men Hans nåderika inbjudan gäller även dem, och därför vädjar Han: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt’” (Matteusevangeliet 11:28-30). – Manuskript 61, 1894.