(152) Hela den här tiden har jag gått och dragit på denna stora tyngd. Under våra möten i _____, visste Du fullt väl, vad Du borde bekänna. Du visste, att varningarna kom ifrån Gud; Du visste, att mina brev till Dig från Europa innehöll sanningen. Och då jag nära nog dignade under dessa bördor, vann Du Dina vänners medlidande, genom att intala dem, att jag inte var rättvis, utan partisk, och väldigt sträng; att Du åsamkats anklagelser, som var svåra att uthärda; att de vittnesbörd jag hade avlagt, varit mina egna tankar, mina egna ord; att jag hade gjort Dig illa; och att lögnaktiga upplysningar hade kommit mig till del. Men, min broder, inget kunde vara osannare, än detta....