Offentlig bekännelse inte alltid det bästa. Men nu låter jag saken bero. Jag kunde råda Dig till, att uppsöka pålitliga personer inom kyrkosamfundet (inte män, utan kvinnor), och tala med dem; men jag är böjd för att tro, att i fall Du gjorde det, skulle Du yppa sådant, som skulle få Dig att mista allt; vederbörande skulle inte uppmuntra Dig eller godkänna Dig som medarbetare inom någon del av verket, sedan de hade insett omfattningen av Din synd. Nu måste jag lägga saken i Dina och Din Guds händer, så vänligen oroa mig inte mera angående detta. Jag känner inte för, att avslöja Dig, utan överlåter till Dig, att utveckla karaktären. Jag tycker synd om Dig och hoppas, att Du kommer att agera förståndigt, och bli allt det, som Gud önskar Sig av Dig. - Brev 95, 1893.