(175) Han erinrade sig, hur ofta Gud hade verkat för honom, och tänkte: ”Om Han godtar min ånger, kan det ändå hända, att Han visar mig Sin favör och vänder min sorg i fröjd. Han kan komma att ta bort mitt säcktyg och skänka mig godhetens klädnad. Om Han, å andra sidan, inte längre är förtjust i mig, om Han har glömt mig, skall jag inte muttra, om Han låter mig gå i landsflykt eller avlida. Jag förtjänar Hans straffdomar och tänker foga mig däri. Jag skall uthärda Herrens indignation, för jag har syndat mot Honom, ända till dess Han står upp som min Försvarare och friar mig i domen.” Oh, vilken underbar förvandling hos David! Från sin tron och sitt rike flydde han till ett ofruktsamt, uttorkat land utan vatten.