Vår medömkan, vår kärlek, för att skona Dig från klander, har sårat Dig. Emellanåt är hjärtat så förkrossat och lidande för Din skull, att jag bara kan gråta. Jag säger då: ”Måste han gå förlorad? Måste han, efter ha lidit för sanningens skull, efter att ha stått upp till dess försvar, tills han blivit gammal och gråhårig, bli avgudadyrkare, i likhet med Salomo? Skall han, av kärlek till en kvinna, trampa ned Guds lag och anlägga en min, som säger: Inte syndar väl jag; jag är rättfärdig?”