Den störste kung att någonsin hålla i en spira, om vilken det (191) hade sagts, att han var Guds älskade, blev besmittad på grund av malplacerad tillgivenhet och försköts olyckligt av sin Gud. Den mäktigaste härskaren på jorden behärskade inte sina egna lidelser. Salomo må ha blivit frälst ”som genom eld” {se Första Korintierbrevet 3:15}, ändå avlägsnade inte hans ånger offerhöjderna, eller fraktade undan de stenar, som stod kvar som bevis för hans brott. Han vanhedrade Gud, han lät sig hellre styras av sin lust, än att bli delaktig av den gudomliga naturen.