Jag ställer mig frågan: ”Hur är det möjligt, att män, som undervisar andra ur Skrifterna - män, som äger ett överflöd på ljus - män, som äger förträffliga förmågor - män, som lever under domens tid och står på själva gränsen till den eviga världen - hänger sig i tanke och med kropp åt ohelgade gärningar?” Här passar det, att med eftertryck upprepa apostelns ord: ”Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er” (Jakobsbrevet 4:8-10). - Brev 51, 1886.