Det heliga sänks ned till och sammanflätas så grundligt med lust och orena, oheliga göranden, att offret blir förvirrat och själens tempel förvandlas till ett syndens träsk. Först lyssnar de intet ont anande; de godtar det visade smickret; därpå fortsätter undervisandet, till dess de likt ”oxen som går för att slaktas, lik{t} en fånge som skall straffas för sin dårskap” (Ordspråksboken 7:22) följer efter frestaren och går så långt, som han leder dem. - Brev 82, 1886.