Jag blev därefter visad hans svärdotter. Hon är dyrbar i Guds ögon, men hålls i krypande slaveri, är orolig och skälvande, tvivlande och mycket nervös. Denna syster bör inte känna, att hon måste ge sig in under en gudlös ungdom som har färre år på nacken än hon själv. Hon borde komma ihåg att äktenskapet inte utplånar hennes individualitet. Gud har större anspråk på henne än något jordiskt anspråk. Kristus har köpt henne med Sitt eget blod. Hon tillhör inte sig själv. Hon misslyckas med att sätta hela sin tillit till Gud, och underkastar sig att ge upp sin övertygelse, sitt samvete, till en högmodig, härsklysten man, som eldats av Satan närhelst hans sataniska majestät kan verka effektivt genom honom för att terrorisera denna darrande, krympande själ. Hon har så många gånger blivit så uppskrämd att hennes nervsystem brutits ner. Hon är bara ett vrak. Är det Guds vilja, att denna syster skall vara i ett sådant tillstånd att hon inte längre kan tjäna Honom? Nej. Hennes äktenskap var resultatet av ett djävulskt bedrägeri. Trots detta borde hon nu göra det bästa av situationen. Hon bör behandla sin man med ömhet och göra honom så lycklig hon kan utan att gå emot sitt samvete. Om han fortsätter att göra motstånd, är denna jord nämligen den enda himmel han kommer att få del av. Men att göra avkall på rätten att gå till möten bara för att tillfredsställa en högmodig äkta man, som är besatt av en satanisk ande, är inte i överensstämmelse med Guds vilja. Han önskar att denna skälvande själ skall fly till Honom. Han vill vara en tillflykt för henne. Han vill vara som skuggan från en stor klippa i ett öde land.