Han blev fäst vid Fannie Y och förhållandet växte till i smyg, innan han fick veta, att hans fru (214) hade tagit ut skilsmässa. Då han hörde det, tycktes en börda falla från hans axlar, ty hon fanns inte längre i hans sinnevärld. Men Herren skänkte mig ljus beträffande saken. Jag anser honom vara betydligt värre felande, än hustrun, med tanke på faktumet, att han säger sig tro på den heliga sanningen, medan hon inte gör någon sådan bekännelse. Han har ej varit en vänlig, ömsint make; han har inte varit tålmodig och överseende, utan klandersjuk och diktatorisk, om hustrun gjorde honom det minsta missnöjd. Jag förstår inte, hur hans fru - som utsattes för hans humör och läggning - skulle kunna känna sig dragen till sanningen. Hon har trotsat honom och gjort det svårt för honom, men inte ett dugg vanskligare, än han har gjort för henne genom sitt handlande. Han har inte funnit sig stillsamt i opposition, eller som en kristen borde. Han felade, då han lämnade hemmet samt sin fru och sina barn. För några månader sedan fick jag reda på, att han inte hade lämnat dem något understöd.