Under hela lägermötet i Armadale blommade affären mellan Fannie och W. F. C. Jag talade i enrum med båda, och sade till dem, att Herren var missnöjd med dem. De förnekade, att det skulle förekomma några anmärkningsvärda känslor mellan dem. Jag visste bättre; men Herren gav mig kraft och förmåga, att verka under hela mötet. Strax före mötets slut, kom Fannie fram till mig och sade: ”Oh, syster White, jag kommer till Dig som till en mor. Jag älskar förvisso broder C av hela hjärtat, men nu är det krossat. Tre gånger har denna lyckans bägare hållits fram åt mig, och sedan ryckts bort.” Sedan sade flickebarnet: ”Jag bad, att om det var rätt för oss, att gifta oss, skulle hans fru ta ut skilsmässa från honom, och detta dröjde inte många veckor. Visst menar Du, att Herren hörde min bön?” Jag vågade inte tala med henne, ty den dagen skulle jag tala inför en stor församling. Om syster Prescott befinner sig i Battle Creek, kan hon förmedla detaljerna till Dig.