Syster White insåg fullt ut, att i flertalet fall hade dessa personer syndat, ja, att somliga av dem hade syndat (223) svårt, och att våra församlingar inte skulle sträcka ut gemenskapens hand till dem, med mindre de hade ångrat denna synd. Syster White var inte av den uppfattningen, att dylik ånger inte kunde vara äkta, utan att upplösa de nya banden, och verkligen anstränga sig, för att återgå till de forna livskamraterna. Hon höll med om, att i de flesta fall skulle en återförening med tidigare äktenskapspartner antingen vara ogörlig, eller rent av högst skadlig. Vidare framhöll hon, att löftena vid ett andra äktenskaps ingående innebar, att de två parterna borde behandlas barmhärtigt.