Jag skulle svara så här: Min syster, jag förstår inte, hur Du med rent samvete mot Herren skulle kunna lämna Din man och Dina barn. Jag betvivlar, att Du verkligen skulle ta det steget. Dina prövningar må vara aldrig än så svåra. Hjärtat må ofta smärta på grund av den vanvördnad, som Du blir visad, men jag är övertygad om, att det är Din plikt, att ta hand om Dina barn. Det är inom det här fältet, som Ditt tilldelade arbete ligger. Jordmånen må vara stenig och svårbearbetad, men bredvid Dig går en Partner, för att Du skall orka med Din plikt, utan att blinka, utan att svärta ned samvetet, trots alla nedslående omständigheter. Jesus är Din hjälpare. Jesus kom till vår värld, för att frälsa förtappade och döende själar, och i detta sammanhang skall Du betrakta Dig som en Guds medarbetare.