I stället för vin, med vilket krukorna blivit fyllda, flödade nu vin. Varken värden eller gästerna i allmänhet visste om, att vinförrådet hade tagit slut. Då nu värden smakade på vinet, som tjänarna bar fram, fann han det vara bättre, än något han förr druckit och högst olikt det, som blivit framsatt vid början av festen. Han kallade på brudgummen och sade till honom: ”’Varenda människa sätter först fram det goda vinet, och det som är sämre när gästerna börjar bli druckna. Du har sparat det goda vinet ända till nu.”