Jesus ogillade njutningslystnad i alla former, men Han var sällskaplig till Sin natur. Han antog inbjudningar från alla samhällsklasser och avlade besök i hemmen hos rika och fattiga, lärda och olärda, sökande höja deras tankar från vardagslivets spörsmål till det andliga och eviga. Han tillät inga utsvävningar, och ingen skugga av lättsinne fläckade Hans uppförande, utan Han fann nöje i scener av oskyldig lycka, och genom Sin närvaro sanktionerade eller godkände Han de sällskapliga sammankomsterna. En judisk vigsel, med tillhörande bröllop, var en anslående tillställning, och dess glädje var ej misshaglig eller störande för Människosonen. Genom att bevista denna högtidlighet, ärade Jesus äktenskapet som en gudomlig instiftelse.