Här var ett område, där Nikodemus kände sig hemma. Sinnebilden av ormen, som upphöjdes, klargjorde för honom Frälsarens mission. Då Israels barn höll på att dö av de giftiga ormarnas styng eller bett, befallde Gud Mose, att göra en orm av koppar och hänga upp den i församlingens mitt. Sedan förkunnades i hela lägret, att den, som såge på ormen, skulle få leva. Folket visste väl, att i sig själv hade ormen ej någon makt att hjälpa. Den var en bild på Kristus. Liksom sinnebilden, framställd i de dödsbringande ormarnas gestalt, lyftes upp inför Israel, skulle En ”i syndigt kötts gestalt” bli Återlösaren. Många av israeliterna menade, att offertjänsten i och för sig befriade dem från synden. Gud ville lära dem, att den ej hade mera värde, än kopparormen. Den skulle leda deras tankar till Frälsaren. De kunde inte göra något själva, vare sig för att få sina sår helade, eller sina synder förlåtna; de kunde endast visa sin tro på Guds gåva. De måste se och leva.