Framför sig såg hon endast en törstig resenär, dammig och trött av färden. I tanken jämförde hon Honom med den ärevördige patriarken Jakob. Hon hyste helt naturligt den känslan, att ingen källa i världen kunde jämföras med den de fått av sina fäder. Hon lät tankarna gå tillbaka till fäderna och framåt till Messias’ ankomst, medan fädernas hopp, Messias Själv, satt där, och hon kände Honom inte. Hur många törstande själar är ej i denna dag nära det levande vattnet, och likväl spanar de vida omkring efter livets källsprång!