Judarna och samariterna var bittra fiender. Så mycket som möjligt undvek de, att komma i beröring med varandra. De skriftlärde ansåg det visserligen vara tillåtet, att i oundvikliga affärsangelägenheter sammanträffa med en samarit, men allt personligt umgänge var strängt förbjudet. En jude ville inte låna något av en samarit, ej heller ta emot en vänlighet från det hållet, inte ens en bit bröd eller en bägare vatten. Då lärjungarna köpte mat, handlade de i överensstämmelse med sitt folks vana. Men därutöver gick de inte. Att begära en ynnest eller vänlighet av en samarit, eller på något sätt göra något till förmån för honom, ingick ej i Jesu lärjungars tankevärld.