Som i blixtbelysning blottade dessa Frälsarens ord hovmannens inre. Han förstod nu, att han av själviska bevekelsegrunder sökte Jesus. Hans vacklande tro framstod för honom i sitt rätta ljus. I sin förtvivlan insåg han, att hans tvivel kunde kosta hans sons liv. Han visste nu, att han stod i Dens närhet, som kunde läsa hans innersta tankar och för vilken allting var möjligt. I sin ångest utropade han: ”’Herre, kom ner innan mitt barn dör!’”