Talet var slut. Jesus vände Sig till Petrus och bad honom, att lägga ut från land och kasta ut sina nät. Men Petrus var nedstämd. På hela natten hade han ingenting fått. Under de tysta nattimmarna hade allehanda tunga tankar plågat honom. Han tänkte på Johannes Döparen, som försmäktade ensam i sin fängelsecell. Han tänkte även på framtidsutsikterna, som öppnade sig för Jesus och Hans lärjungar, på verkets ringa framgång i Judéen och på prästernas och de skriftlärdes illvilja. Även hans egen sysselsättning hade misslyckats, och han betraktade sorgset sina tomma nät. Framtiden tedde sig i dystra färger.