Liksom den spetälske, hade den lame förlorat allt hopp om tillfrisknande. Hans sjukdom var en följd av ett liv i synd, och hans lidande förbittrades av samvetskval. Han hade länge dessförinnan sökt fariséernas och läkarnas hjälp i hopp om, att få lindring från själsligt lidande och fysiska plågor. Men de fastslog kallt, att han var obotlig och överlämnade honom åt Guds vrede. Fariséerna ansåg sjuklighet vara ett bevis på Guds misshag, och de höll sig på avstånd från de sjuka och behövande. Likväl var ofta just dessa, som höll sig själva för heliga, större syndare än de lidande, som de fördömde.