Fariséerna stod mållösa av förvåning och förkrossade över sitt nederlag. De förstod, att här gavs det inget tillfälle för deras avundsjuka till att påverka folket. Det underbara verk, som utförts med denne sjuke man, vilken de överlämnat åt Guds vrede, hade gjort ett så djupt intryck på folket, att de skriftlärde för ögonblicket fullständigt kom i skymundan. Fariséerna såg, att Kristus hade en makt, som de tillskrivit Gud ensam, och likväl stod den stilla värdigheten i Hans sätt i skarp kontrast till deras eget, högmodiga uppträdande. De var förvirrade och förödmjukade. De upptäckte, men erkände ej, ett högre väsens närvaro. Ju starkare bevisen var för, att Jesus hade makt på jorden att förlåta synder, desto bestämdare förskansade de sig bakom sin otro. Från Simons hem, där den lame blivit botad, gick de bort, för att finna nya medel, genom vilka de skulle tysta ned Guds Son.