Han är en vämjelig företeelse. Sjukdomen har fått ett fruktansvärt grepp om honom, och hans härjade kropp är hemsk att skåda. Vid hans åsyn ryggar folket tillbaka med fasa. De tränger varandra i sin iver, att undvika att komma i hans närhet. Somliga försöker, att förmå honom till, att ej närma sig Jesus, men förgäves. Han varken hör eller ser dem. Utrop av fasa är bortkastade på honom. Han ser endast Guds Son. Han hör endast den röst, som ger den döende nytt liv. Han tränger sig fram och kastar sig till Jesu fötter med ropet: