Men då judarna skilde sig från Gud och ej ville bli delaktiga av Kristi rättfärdighet genom tron, förlorade Sabbaten sin betydelsefulla innebörd för dem. Satan sökte, att upphöja sig själv och dra människorna bort från Kristus, och han sökte att förändra vilodagen, därför att den var ett tecken på Kristi makt. Judarnas ledare förverkligade Satans avsikter, genom att omgärda Guds Sabbatsdag med betungande fordringar. På Jesu tid hade Sabbatsfirandet blivit så förvänt, att det bara återspeglade själviska och godtyckliga människors karaktär, i stället för att vara en påminnelse om den kärleksfulle, himmelske Faderns egenskaper. De skriftlärde framställde Gud faktiskt, som om Han gett lagar, vilka var omöjliga för människan att uppfylla. De ledde folket till att uppfatta Gud som en tyrann och att anse, att Sabbatens helighållande, enligt Hans fordringar, gjorde människan grym och hårdhjärtad. Det var Kristi uppgift, att undanröja dessa missuppfattningar. Fastän de skriftlärde vaktade på Honom med obönhörlig fiendskap, sökte Han inte ens skenbart, att ge vika för deras fordringar, utan gick Sin väg rakt fram och firade Sabbaten i överensstämmelse med Guds lag.