Åhörarna förvånades över denna undervisning, som var så olik fariséernas föreskrifter och exempel. Folket hade fått den uppfattningen, att lyckan bestod i, att komma i besittning av denna världs goda. Att vinna ära och ryktbarhet ansågs vara högst eftersträvansvärt. Det var i sanning behagligt, att kallas för ”rabbi” och få rykte om sig, att vara vis och religiös och få detta bekantgjort för offentligheten. Allt detta ansågs vara den högsta lycka. Men i denna stora folkskaras närvaro förklarade Jesus, att jordisk ära och vinning var all den lön sådana människor någonsin kunde erhålla. Han talade med visshet, och en övertygande kraft åtföljde Hans ord.