Människosinnets största bedrägeri på Kristi tid var, att blotta erkännandet av sanningen åstadkommer rättfärdighet. I all mänsklig erfarenhet har en teoretisk kunskap om sanningen visat sig vara otillräcklig för själens frälsning. Den kan ej frambringa rättfärdighetens frukter. Hat mot den verkliga sanningen, uppenbarad i livet, åtföljs av ett ängsligt hänsynstagande till, vad som uppfattas som teologisk sanning. De mörkaste kapitlen i mänsklighetens historia återger skildringar av brott begångna av religiösa fanatiker. Fariséerna gjorde anspråk på, att vara Abrahams barn och skröt över, att de blivit betrodda Guds utsagor, men dessa förmåner förmådde ej, att skydda dem mot själviskhet, ondska, vinningslystnad och simpelt skrymteri eller hycklande. I fråga om religiös nitälskan menade de sig vara de främsta i världen. Men deras så kallade ortodoxi eller renlärighet drev dem till, att korsfästa härlighetens Herre.