Det gyllene tillfället var kommet. Hon var i den store Läkarens närhet, men i sorlet och villervallan kunde hon ej tala till Honom, blott se en flyktig skymt av Honom. Rädd att förlora sitt enda tillfälle, trängde hon sig fram, mumlande för sig själv: ”’Om jag så bara rör vid hans kläder blir jag frisk.’”