Enligt de skriftlärdes uppskattning, var kärnan i religionen rastlös verksamhet. De behövde vissa, yttre verk, för att visa sin överlägsna fromhet. Men härigenom skilde de sig från Gud och hemföll till självsäkerhet. Samma fara existerar ännu. Allteftersom verksamheten växer och man blir framgångsrik i utförandet av Guds verk, ligger det en fara i, att förtrösta på mänskliga planer och metoder. Man är benägen, att be mindre och utöva mindre tro. Liksom lärjungarna, står vi i fara, att förlora vår känsla av gudsberoende och göra en frälsare av vår verksamhet. Vi måste alltid se på Jesus och förstå, att det är Han, som utför verket. Medan vi arbetar allvarligt för de förlorades räddning, måste vi alltid ta tid till bön, begrundan och studium av den Heliga Skrift. Endast det verk, som utförs under mycken bön och helgas av Kristi förtjänst, skall till sist visa sig vara av bestående värde.